Trodde jag ja!
Nu är jag trött, grinig och har jävulskt ont i ryggen.
Skit! Jag som trodde jag blivit av med mitt taggiga humör. Men icke sa Nicke!
Vet inte riktigt varför jag är så grinig just nu. Kan bero på att jag är så otroligt trött och har så ont.
Kan bero på stress.
Kan kanske bero på en kombo av de två alternativen + skuldkännslor över just det.
Tycker inte att jag ska gnälla på att jag är trött då jag slipper kliva upp kl 08 el tidigare.
Eller på att jag har ont då min sambo alltid har ont i sina ben och egentligen i höft och rygg på grund av benen.
Stress...HA! Inte heller nått jag borde ha när syster jobbar och sliter, tar hand om fyra barn (och om det bara räckte där för henne...nä. Fattar inte hur hon orkar).
Visst kan man inte jämföra sig med andra. Men när andra i min omgivning har det värre och jag gnäller så känns det så jävla fel.
Min fantastiska sambo brukar säga "Det blir inte bättre av att gnälla. Men det känns bättre, så då är det ok".
Helt underbart sagt. Tänkt på det idag. Men känner mig fortfarande som en skurk.
Kanske kan berätta en del om varför jag känner mig stressad. Bröllopet! Det är egentligen den största delen...vilket gör mig ännu mer irriterad. Vill inte vara en bridezilla (Tycker inte jag är det), tycker ju själv att planera ett bröllop ska vara kul, annars känns det ju inte som någon idé....eller hur?
Jag brukar kunna ta det lugnt och inte stressa upp mig inför saker, det blir som det blir...
Fast bara jag får vissa saker klara på "panik-listan" så borde det bli lugnare...fast jag vet ju inte.
Trista är att jag tyvärr inte känner stöd ifrån min kära sambo eftersom han har stressen åt andra håll och kan inte hjälpa mig. DÄR ligger en stor stressdel - han är stressad över annat (det påverkar mig som fan) och så kanske jag behöver ta avgörande beslut för bröllopet men behöver hans "godkännande", eller bara ens bolla ideér, då känner jag att jag stressar upp honom mer. *suck*
Tur som är har jag fantastiska vänner och familj som ställer upp när det behövs.
Som nu försöker (och lyckats...iaf lite...inte kännt efter riktigt) en gó vän muntra upp mig. ^^
Hm...finns ju fler saker som stressar upp mig...men det va väll mest om bröllopet jag behövde få ur mig.
Känner mig nog lite lugnare nu. Ska sippa i mig den liiiiiiilla vinslatt jag hitta, och snart krypa ner i sängen igen för ett nytt försök att sova.
God nattt......hoppas jag.
Skit! Jag som trodde jag blivit av med mitt taggiga humör. Men icke sa Nicke!
Vet inte riktigt varför jag är så grinig just nu. Kan bero på att jag är så otroligt trött och har så ont.
Kan bero på stress.
Kan kanske bero på en kombo av de två alternativen + skuldkännslor över just det.
Tycker inte att jag ska gnälla på att jag är trött då jag slipper kliva upp kl 08 el tidigare.
Eller på att jag har ont då min sambo alltid har ont i sina ben och egentligen i höft och rygg på grund av benen.
Stress...HA! Inte heller nått jag borde ha när syster jobbar och sliter, tar hand om fyra barn (och om det bara räckte där för henne...nä. Fattar inte hur hon orkar).
Visst kan man inte jämföra sig med andra. Men när andra i min omgivning har det värre och jag gnäller så känns det så jävla fel.
Min fantastiska sambo brukar säga "Det blir inte bättre av att gnälla. Men det känns bättre, så då är det ok".
Helt underbart sagt. Tänkt på det idag. Men känner mig fortfarande som en skurk.
Kanske kan berätta en del om varför jag känner mig stressad. Bröllopet! Det är egentligen den största delen...vilket gör mig ännu mer irriterad. Vill inte vara en bridezilla (Tycker inte jag är det), tycker ju själv att planera ett bröllop ska vara kul, annars känns det ju inte som någon idé....eller hur?
Jag brukar kunna ta det lugnt och inte stressa upp mig inför saker, det blir som det blir...
Fast bara jag får vissa saker klara på "panik-listan" så borde det bli lugnare...fast jag vet ju inte.
Trista är att jag tyvärr inte känner stöd ifrån min kära sambo eftersom han har stressen åt andra håll och kan inte hjälpa mig. DÄR ligger en stor stressdel - han är stressad över annat (det påverkar mig som fan) och så kanske jag behöver ta avgörande beslut för bröllopet men behöver hans "godkännande", eller bara ens bolla ideér, då känner jag att jag stressar upp honom mer. *suck*
Tur som är har jag fantastiska vänner och familj som ställer upp när det behövs.
Som nu försöker (och lyckats...iaf lite...inte kännt efter riktigt) en gó vän muntra upp mig. ^^
Hm...finns ju fler saker som stressar upp mig...men det va väll mest om bröllopet jag behövde få ur mig.
Känner mig nog lite lugnare nu. Ska sippa i mig den liiiiiiilla vinslatt jag hitta, och snart krypa ner i sängen igen för ett nytt försök att sova.
God nattt......hoppas jag.
Kommentarer
Trackback
